Jag faller sönder…

Var nyss på sjukhuset och fick en chans att säga farväl till pappa och fick vara med honom när han tog sina sista andetag.

Jag kände nog indirekt i söndags när jag var och besökte honom hur min pappa var påväg bort. Idag var det ännu tydligare vilket gjorde att det var svårt att hålla inne tårarna.

Men han är hos farfar och han slapp lida mer. Det känns bara ofattbart att jag som 27 åring tvingas se min pappa riktigt sjuk och sedan ta hans sista andetag.

Så jag kämpar med att inte falla sönder totalt utan få klar mimn hemtenta innan jag totalt faller sönder.

Annonser

2 thoughts on “Jag faller sönder…

  1. Så tråkigt att läsa detta. Jag håller med dig, du borde ha haft din pappa kvar, du är för ung för den förlusten. En liten tröst i sorgen är kanske ändå att du fick vara med honom och fick chans att ta farväl av honom. Frågan är om du måste var stark eller om du inte måste tillåta dig att var ledsen. Det är ju något oerhört du har vari med om nu. Du får tillåta dig att bryta ihop. Det var din pappa som dog.
    Jag känner dig inte, men ger dig ändå en varm kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s